Var på en spännande dag på Världskulturmuseumet för ett tag sedan. Inbjudan kom från Västra Götalandsregionen som satsar hårt på att regionen ska bli fossiloberoende inom en snar framtid. Representanter från en mängd olika verksamheter inom regionen närvarande och samtalde med varandra om samtidens och framtidens utmaningar. Älskar sånna här samanhang då man kan komma tillsammans och dela sina erfarenheter, tankar och visioner. Tror verklligen det är bästa sättet att skapa hållbarhet. Det kan ta tid och det är många intressen som slåss om utrymme men kan vi inte se helheten kommer heller inte delarna kunna bidra till ett hållbart slutresultat. Därför är det så viktigt att vi arbetar tillsammans och med varandra istället för mot varandra. 

Själv var jag med och diskuterade om ämnena "Tjänster istället för varor" och "Design för det goda livet". Alla var överrens över att goda exempel från regionen bör få mer spridning för att inspirera andra. Vad det gäller delande ekonomi rådde det lite delande meningar om hur denna typ av ekonomi bör se ut för att verkligen vara hållbar. Vi diskuterade också tid och vad dagens tidspress kan få för konsekvenser gällande hållbarhet. 

Ser fram emot att fortsätta vara del i arbetet för ett fossiloberoende och gott Västra Götaland! 
 
 
 
 
I tisdags var det internationella kvinnodagen. Kvinnor har i generationer kämpat för de rättigheter som jag idag tar för givet. Jag är evigt tacksam för de som har gått före mig och synliggjort strukturer av normer och förtryck som skadar både kvinnor och män. Många är vi som fortsätter denna kamp för att våra söner och döttrar och deras barn ska få leva i ett jämställt samhälle världen över. Jag vill på alla sätt stödja mina medmänniskor som brinner för att alla människor ska tillskrivas samma rättigheter och skyldigheter. För denna kamp pågår inte en dag om året, utan ‪#‎varjedag‬.
 
Igår var jag i Uddevalla och passade då på att besöka Bohusläns museum som ligger där. Jag hade blivit rekomenderad utställningen "Flykt" som bygger på ett hundratals fotografier tagna av fotograf Anders Hansson. Bilderna är gripande och talande. I svart-vitt hänger de i sektioner av rader, utifrån vilken del av världen de är tagna i. För varje konfliktområde finns också en text som porträtterar ett eller flera människoöden därifrån. En film rullar med ett stillsamt pianospel som sätter en cermoniell stämning i utställningslokalen. Fotografierna fångar verkligen känslor, blickar, individer. Det berör och lyfter på ett beundransvärt sätt fram en verklighet utan att utsätta de som poträtteras i en "stackars" position, enligt min mening. Jag känner snarare nöd för vår värld och för alla oss människor på den. Jag tror att vi var menade att leva i gemenskap och så bygger vi sådana murar mellan varandra. Jag rekomenderar varmt vidare utställningen och uppmuntrar till eftertanke och reflektion.